Min viktresa 2012-05-22
Det började egentligen när jag hade fått mitt andra barn Daniel född 1996 (Josef kom 1994) denna hets att komma i kläderna efteråt, med Josef 1994 var det inga problem kilona bara rasade av mig. Men efter Daniels födelse så satt de som berg det gick inte hur jag än betedde mig så jag gav upp vägde som mest 78 kg till mina 164 cm jaaaa jag var överviktig mådde skit ville inte gå ut ville inte vara social blev en tråkig hemma sittare för jag hade inga kläder att ta på mig.
Sen kom vändningen när min man fick jobb i Stockholm och vi kunde flytta från denna gudsförgätna håla vi bodde i då, hade du inte häst eller bondgård med en massa höns och diverse djur så blev du aldrig accepterad, har för övrigt aldrig gillar lantlivet är en stadsmänniska.
Jobbade ca 1 1/2 år på ett otrevligt ställe men var fortfarande tjock mådde inte bra sökte ett annat jobb och fick det 2003 nu började det vända alltsammans, träffade en kompis som jag började umgås me och anmälde oss till viktväktarna. Det gick ju bra gick ner 20 kilo på ett år ungefär. Mådde kanon trodde jag fick nåt psykbryt kom i ofas och började äta igen.... Var snart uppe i dessa kilon igen så nu 2011 i december vägde jag 73 kilo och hade panikångest så helsikes dåligt jag mådde.
Jag och min man skulle åka ut och göra nåt tillsammans (lördagen den 17 december) men jag hade inga byxor att ta på .... Jo ett par slitna som inte passade för det tillfället :-/ .
Jag fick panik började stortjuta och sa till Matte - Faaaaan vi kan inte åka har inget att ta på för jag är så feeeeet.. Nu får du fasiken hjälpa mig fixa ett kostprogram WHATEVER så jag kommer igång. Han tittade på mig chockad och lidande men satt sig vid datorn jobbade några timmar i excel sen när han var klar så gav han mig papperet ..... Wow där fanns kosttips delmål viktnedgång per vecka belöningar m.m.
Tack sa jag och kramade han - nu kör jag.........
Och det gjorde jag har nu tappat 14 kilo sen den 19 december. Har lyckats nästan fullgöra varje veckomål fått belöningar (fötter,naglar,frissan,makeup kurs) m.m. Men den största belöningen är ju faktiskt alla hälsovinster med orken lusten att vara bland folk kunna klä upp sig innan vi skall nånstans inte klämma ihop sig så det väller ut överallt och man kan inte nästan andas.
Min man har varit ett enormt stöd för mig med kost tips m.m. och speciellt en vän på jobbet som har peppat och berömt mig hela tiden, sen skall vi ju inte prata om alla härliga Facebookvänner som kommenterar och supportrar hela tiden de får alla en enorm guldstjärna.
Nu har jag två kilon kvar det slutliga målet är 57 kilo. Och de är borta innan midsommar det är slutmålet.
Jag har inte följt nån diet eller nåt ENDAST RÄKNAT KALORIER (appen ShapeUpClup) och skippat bröd pasta ris potatis godis . Har haft noll tolerans inte haft ätardagar alls, fuskat ja men inte mer än en gång i månaden kanske oftast då jag varit bortbjuden.
Det går om man vill tro mig...... Det sitter i huvet vill du gå ner då går du ner, skall du hålla på att ha ätar dagar fuska unna dig ...då är det kört. Kör noll tolerans tills du gått ner en massa sen kan du ta nåt du längtat efter sen är det bra till nästa månad tex.
Mitt motto: Ingenting är omöjligt !!!!
Skickat från min iPad
Det började egentligen när jag hade fått mitt andra barn Daniel född 1996 (Josef kom 1994) denna hets att komma i kläderna efteråt, med Josef 1994 var det inga problem kilona bara rasade av mig. Men efter Daniels födelse så satt de som berg det gick inte hur jag än betedde mig så jag gav upp vägde som mest 78 kg till mina 164 cm jaaaa jag var överviktig mådde skit ville inte gå ut ville inte vara social blev en tråkig hemma sittare för jag hade inga kläder att ta på mig.
Sen kom vändningen när min man fick jobb i Stockholm och vi kunde flytta från denna gudsförgätna håla vi bodde i då, hade du inte häst eller bondgård med en massa höns och diverse djur så blev du aldrig accepterad, har för övrigt aldrig gillar lantlivet är en stadsmänniska.
Jobbade ca 1 1/2 år på ett otrevligt ställe men var fortfarande tjock mådde inte bra sökte ett annat jobb och fick det 2003 nu började det vända alltsammans, träffade en kompis som jag började umgås me och anmälde oss till viktväktarna. Det gick ju bra gick ner 20 kilo på ett år ungefär. Mådde kanon trodde jag fick nåt psykbryt kom i ofas och började äta igen.... Var snart uppe i dessa kilon igen så nu 2011 i december vägde jag 73 kilo och hade panikångest så helsikes dåligt jag mådde.
Jag och min man skulle åka ut och göra nåt tillsammans (lördagen den 17 december) men jag hade inga byxor att ta på .... Jo ett par slitna som inte passade för det tillfället :-/ .
Jag fick panik började stortjuta och sa till Matte - Faaaaan vi kan inte åka har inget att ta på för jag är så feeeeet.. Nu får du fasiken hjälpa mig fixa ett kostprogram WHATEVER så jag kommer igång. Han tittade på mig chockad och lidande men satt sig vid datorn jobbade några timmar i excel sen när han var klar så gav han mig papperet ..... Wow där fanns kosttips delmål viktnedgång per vecka belöningar m.m.
Tack sa jag och kramade han - nu kör jag.........
Och det gjorde jag har nu tappat 14 kilo sen den 19 december. Har lyckats nästan fullgöra varje veckomål fått belöningar (fötter,naglar,frissan,makeup kurs) m.m. Men den största belöningen är ju faktiskt alla hälsovinster med orken lusten att vara bland folk kunna klä upp sig innan vi skall nånstans inte klämma ihop sig så det väller ut överallt och man kan inte nästan andas.
Min man har varit ett enormt stöd för mig med kost tips m.m. och speciellt en vän på jobbet som har peppat och berömt mig hela tiden, sen skall vi ju inte prata om alla härliga Facebookvänner som kommenterar och supportrar hela tiden de får alla en enorm guldstjärna.
Nu har jag två kilon kvar det slutliga målet är 57 kilo. Och de är borta innan midsommar det är slutmålet.
Jag har inte följt nån diet eller nåt ENDAST RÄKNAT KALORIER (appen ShapeUpClup) och skippat bröd pasta ris potatis godis . Har haft noll tolerans inte haft ätardagar alls, fuskat ja men inte mer än en gång i månaden kanske oftast då jag varit bortbjuden.
Det går om man vill tro mig...... Det sitter i huvet vill du gå ner då går du ner, skall du hålla på att ha ätar dagar fuska unna dig ...då är det kört. Kör noll tolerans tills du gått ner en massa sen kan du ta nåt du längtat efter sen är det bra till nästa månad tex.
Mitt motto: Ingenting är omöjligt !!!!
Skickat från min iPad
RSS Feed